Artikeln publicerades ursprungligen hos Visma Spcs, 3 maj 2018. Intervjun gjordes i ett avsnitt av podcasten Drömpodden.

Daniel Hallberg är reklamkillen som gjort raketkarriär på Instagram. Hans roliga sketcher har bland annat tagit honom till filmfestivalen i Cannes och scenföreställningar runt om i Sverige. Till vardags jobbar han på King, en av Sveriges ledande reklambyråer. I podcasten Drömpodden berättar han om den lite annorlunda vägen till drömjobbet i reklambranschen och visionen om ett eget företag.

Daniel växte upp i Stockholm med en pappa som var en av personerna bakom tv-kanalen ZTV och en mamma som jobbade som bostadsförmedlare. Efter att ha gått färdigt sina tre år på Riddarfjärdens mediegymnasium provade han att plugga allt från konst till statsvetenskap. När han tröttnade på att måla krokimodeller och sitta med näsan i böcker hela dagarna började han istället längta efter ett 9 till 5-jobb.

– En kompis rekommenderade mig att söka jobbet som atéljeassistent på King. Jag hade ingen direkt relation till reklambranschen, men såg det som ett bra sätt att se hur det funkar.

Från ateljeássistent till Art Director

I jobbet som ateljéassistent gör man det som kreatörerna inte riktigt har tid med. “Det kan vara allt från att fylla på papper i skrivaren till att frilägga ICA-Stig i Photoshop”, förklarar Daniel. Atéljeassistenter jobbar oftast gratis eller till minimilön i 1 år – och därefter går de flesta vidare till reklamskolor som Berghs eller Hyper Island för att plugga vidare.

Daniel spenderade i stort sett varje vardagskväll och minst en helgdag i veckan i reklambyråns ateljé.
– Jag trodde ju bara att jag skulle bli kvar i ett år. Jag ville ta vara på tiden och bli bäst på alla program, förstå hur strukturen på byrån fungerade, hur man får kunder och hur man tar fram säljande idéer.

Under tiden började Daniel komma med egna reklamidéer. Några av dem ratades, medan andra användes i skarpt läge. Så småningom hamnade hans kreationer bland annat på reklamtavlor i stan och i de klassiska ICA-reklamerna på TV. När hans tid som ateljéassistent var över visade det sig att han inte alls skulle behöva plugga vidare. Istället blev han erbjuden en tjänst som Art Director. På frågan om det var en dröm som gick i uppfyllelse svarar han ja.

– Även om jag inte visste att det var en dröm två år tidigare så var det definitivt en dröm. Samma vecka som jag kom in på reklambyrån förstod jag ju att det var det här jag letade efter. Det var en kombination av teori och kreativitet; det blev liksom mycket mer konkret än på konstskolan.

Sketcher på Instagram ledde till nya möjligheter

I slutet av 2015 började Daniel dessutom göra sketcher med sin mobilkamera inför sina cirka 400 Instagram-följare. Sketcherna spreds snabbt på sociala medier och idag har han över 53 000 följare.

Kändisskapet har lett till spännande samarbeten och oväntade erbjudanden. Bland annat har han under de senaste två åren hunnit göra skådespelardebut som cynisk pr-strateg i Ruben Östlunds prisbelönta film The Square, gått på röda mattan med världsstjärnor på filmfestivalen i Cannes och varit ena halvan av liveshowen Scenkväll med Luuk & Daniel Hallberg.

Trots att han trivs med sitt nuvarande jobb och de egna framgångarna tror han inte att han kommer bli kvar på samma ställe resten av livet.

– Om man har jobbat med samma sak i 10-15 år kan jag föreställa mig att man själv känner att man lika gärna själv kan vara den som bestämmer var vi ska ha julfest. Jag känner inte behovet av det just nu, men det skulle vara ett kul projekt. Det verkar roligt att få sätta ihop ett eget gäng och att själv få bestämma över företagskulturen. Och så får man ju faktiskt ganska mycket mer pengar. Det finns en viss drivkraft i det också.

Daniels bästa tips för att våga

Att våga är en ständigt återkommande fråga för människor med entreprenörsanda.
– Man måste hitta den där metoden som gör att man får en knuff i rumpan. Det är världens viktigaste grej. Jag brukar försöka gå in i någon slags roll och tänka “Äsch, det är inte jag som säger ja till det här just nu”. Det är lite samma sak som vid en löneförhandling; det är skitjobbigt men man måste göra det, för annars går man runt med samma lön i resten av sitt liv. Det är oschysst mot sig själv.

– Jag brukar se till att ta initiativ precis när jag varit ute och sprungit. Då är man fortfarande hög på endorfiner och vågar göra lite mer. Det kan vara läskigt att sätta den där snöbollen i rullning – men jag brukar bara köra på och skämmas i efterhand istället.