Publicerades ursprungligen på SVT Edit, 8 maj 2015.

Allt fler människor väljer att flytta från landsbygden in till staden, och Sverige är det land i västvärlden som urbaniseras snabbast. För fem år sedan passerade Sverige dessutom den gräns i mänsklighetens historia då fler människor bodde i staden än på landet.

Just nu sänder SVT serien ”Delat land” där journalisten Niklas Källner åker runt i Sverige för att få svar på sina frågor kring den pågående avfolkningen av orterna, och Kobra har sänt två avsnitt med tema stad och land.

För att ta tempen på ämnet har jag snackat med ett gäng unga personer från olika delar av Sverige. Vi möter William Spetz från Umeå i Västerbotten och Felicia Fredriksdotter från byn Björsbyn i Norrbotten. Längre ner i landet finner vi storstadens representanter – Emil Monikander från Stockholm och Frida Backman från Göteborg.

Bilden av staden och landet

Vad har ni som bor i de mer avfolkade delarna av landet för bild av staden?

Felicia, Björsbyn: Jag ser staden som ett ställe att utmana sig själv och utvecklas på ett helt annat sätt än landet. Samtidigt så ser jag det som ett ställe med en stressig vardag i gråskala. Det bor typ någon slags inbyggd hatkärlek till staden inom mig!

William, Umeå: Mångfald och möjligheter är ofta större i stora städer än i mindre. Det finns fler typer av människor, fler jobb och fler sociala möjligheter. Dock vill jag också understryka att den tiden vi lever i just nu – med sociala medier – bryter den teorin en aning. Med internetialiseringen (ja, jag myntade precis ett eget begrepp) så finns hela världen ett klick bort.

Ni som bor i staden – som börjar bli norm – vad har ni för bild av landet?

Emil, Stockholm: Den är väldigt simpel. Finns det ladugårdar eller ängar med djur så är det landet för mig.

Frida, Göteborg: Jag ser det dels som något pittoreskt, men dels även som något krångligt. En av mina bästa vänner bor på landet men pluggar på gymnasiet inne i stan, och det verkar vara svårt att få allting att klaffa. Bland annat till följd av kollektivtrafiken som typ inte går.

Har ni som bor i staden märkt av några fördomar mot folk som bor på landet?

Emil, Stockholm: Jag har tidigare bott utanför Stockholm och då fick jag ofta höra att jag var en bonde av någon anledning. Bor man där det finns mycket skog verkar man vara en lantis. Andra fördomar mot de som bor på landet är att alla känner alla, att man röstar på Sverigedemokraterna och att man behöver en reseguide så fort man besöker en storstad.

Frida, Göteborg: När jag frågat runt bland mina vänner och bett dem dela med sig av sina fördomar handlade det mycket om politiska ståndpunkter och att människor på landet i större utsträckning är mer konservativa än människor som bor i stan.

Vilka fördomar möter ni som faktiskt bor i de mer avfolkade delarna av landet?

Felicia, Björsbyn: ”Jaha, så du är från Luleå? Jag känner någon från Haparanda. Hon heter Amanda. Känner du henne?”. Det kanske mer är en fördom om Norrbotten – att vi förväntas känna varandra trots att vi bor i olika byar, 100 kilometer från varandra. Folk blir ibland häpna när jag berättar att jag inte alls lever som nån grottmänniska och att jag faktiskt har mobiltäckning där jag bor.

William, Umeå: Att alla kan köra skoter. Jag har aldrig kört det i hela mitt liv. Jag kan liksom knappt ro en båt.

Vad är charmen med att bo där just du bor?

Emil, Stockholm: I staden finns verkligen allt för alla sorters behov, och det är dessutom nära till allt. Det är inte som förut när jag bodde en timme utanför Stockholm. Numera kan jag tillfredsställa de behov jag har mycket smidigare och snabbare. Vill jag in till stan skan jag vara där om tio minuter.

Frida, Göteborg: Jag tror främst att det handlar om bekvämlighet och närhet. I princip allt en behöver finns inom promenadtillstånd. Att ta sig till skola, jobb och fritidsaktiviteter går lätt och enkelt då kollektivtrafiken främst jobbar utifrån innerstan. Personligen gillar jag att det alltid är liv kring en och att det är lätt att träffa vänner då vi ofta utgår från innerstan när vi träffas.

Felicia, Björsbyn: Att bara kunna springa över gatan om man har lust att dra in doften av häst eller att ha en skogspromenad tillgänglig på bakgården. Allt blir på något sätt blir så himla enkelt och det ställs inte några stora krav! Och så slipper man storstadsstressen.

William, Umeå: Jag älskar naturen och kommer alltid göra det. Skogen är det bästa som finns och det finns det gott av här uppe.

”Jag är rädd att jag kommer bo varannan vecka på mina vänners bäddsoffor i Stockholm”

Hur märker ni av urbaniseringen?

Felicia, Björsbyn: Det märks på flera skolor som måste läggas ner eftersom skolorna i byarna inte prioriteras idag, vilket gör att barnfamiljer drar sig från att bosätta sig på landsbygden. De barn i familjer som ändå väljer att flytta till landet måste åka långa sträckor varje dag, till och från skolan. Sen är det självklart allt fler ungdomar som flyttar för att plugga i de större städerna.

William, Umeå: Jag tar studenten i juni och märker att många av mina klasskompisar delar drömmen och beslutsamheten om att flytta till större städer för att antingen plugga eller jobba. Jag och mina vänner känner en stark längtan till att kasta oss ur fågelnästet och prova våra vingar, och att flytta till en stor stad känns som en del av det.

Emil, Stockholm: Jag bor på Kungsholmen, vilket ju är väldigt centralt. Det som märks av allra mest är nog alla nya lägenhetsbyggen som sker i området. I och med att fler flyttar in måste även kollektivtrafiken öka sin kapacitet, vilket är just vad som händer. Fler bussar och tåg sätts in, och det byggs även nya tåglinjer.

Frida, Göteborg: I det område som jag bor i byggs det oerhört mycket och det har gjorts sedan ett par år innan jag flyttade hit, vilket var 2010. Detta kommer fortsätta till cirka 2020. Det är framför allt bostäder som byggs och det är tätt och högt.

Är det något ni oroar er över?

Frida, Göteborg: I mitt fall var ju konsekvensen mer byggande av främst lägenheter, något som jag ser positivt på. Det behövs fler bostäder i hela Sverige, men framför allt i de större städerna där det är riktigt svårt att få tag på bostad. Jag ser det snarare som ett problem om det byggs fel typ av bostäder – typ bostadsrätter som är så pass dyra att väldigt få har råd att flytta till dem.

Emil, Stockholm: Det är i nuläget inte något som oroar mig särskilt mycket. Så länge staten tar sitt ansvar och finansierar den infrastrukturen som behövs vid urbanisering så är jag inte orolig alls.

Felicia, Björsbyn: Nja, att skolor läggs ner är väl sällan något positivt. Men jag hoppas och tror på att de som flyttat härifrån någon gång ska hitta hem igen.

William, Umeå: Jag är rädd att bostadsmarknaden i Stockholm kommer kväva mig och att jag kommer bo varannan vecka på mina vänners bäddsoffor.

Borde folk välja att flytta från landet till staden?

Emil, Stockholm: Det skulle man kunna tycka – storstaden har ju allt. Förutom det som finns på landet. Vissa människor trivs helt enkelt ute på landet, och då ska de ju bo där. Däremot tycker jag att kommunikationen mellan städerna och landsbygden borde förbättras, genom till exempel utökad busstrafik.

Frida, Göteborg: Det är en fråga som handlar mycket om egen uppfattning. Jag tror att många vill leva på landet och är bekväma med det, samtidigt som vissa trivs bättre i innerstan. Även om jag personligen trivs i stan gäller inte samma för andra. Landsbygden är dessutom viktig för att samhället ska fungera!

”Jag förväntas vara less på den här hålan jag bor i”

Känner ni som bor på landet att ni förväntas vilja flytta därifrån? Att det är en självklarhet?

Felicia, Björsbyn: Absolut! Jag förväntas vara less på den här hålan jag bor i och drömma om större städer. Att flytta är bland det enda som pratas om här. Både storstadsfolk och lantisar frågar mig ofta om när jag ska flytta härifrån.

William, Umeå: I och med att jag vill hålla på med teater och skådespeleri så finns den stora marknaden för det i Stockholm, så ja, i och med det jag gör så finns det nog en förväntan. Inte nödvändigtvis en dålig förväntan dock.

Vad skulle ni tycka om att bo på varandras platser?

Emil, Stockholm: Jag har alltid varit en stadsmänniska inombords, så nu trivs jag jättebra i Stockholm. I staden är det liv och att vara i den gör mig på glatt humör. Men det är något med landet som staden inte har – och det är just att det inte är staden. Jag skulle jättegärna ha en sommarstuga på landet någon gång i framtiden.

Frida, Göteborg: I dagsläget känner jag inte någon typ av längtan till landet. Det tror jag till stor del beror på att jag vuxit upp i centrala Göteborg. Det är en så pass stor stad att det finns variation och omväxling, i kombination med mycket liv. Mycket finns inom gångavstånd. En har möjlighet att vara privat, då det inte blir så att ”alla känner alla”. Hade jag varit uppvuxen utanför stan tror jag att det hade känts mer självklart att flytta ut till landet. Det hade inte känts lika långt bort då.

Felicia, Björsbyn: Det vore superkul att prova på att bo i staden! Jag skiljer mig inte speciellt mycket från andra ungdomar när det kommer till viljan att upptäcka nya ställen och prova på självständigheten. Även jag har vuxit upp med storstadsnormen och hört alla romantiserade berättelser om Stockholms innerstad. Jag måste väl jag erkänna att även jag drömmer mig bort dit, och till Göteborg. Även om jag trivs här var jag kommer ifrån så kommer jag alltid att längta efter de äventyr och utmaningar som väntar på mig i större städer.

William, Umeå: Hela livet kan jag inte uttala mig om, men just nu vill jag hemskt gärna bo i en stor stad. Jag längtar! Jag vill allra helst flytta till Stockholm, mycket på grund av mångfalden hos människorna och möjligheterna att hitta på saker. Men framför allt för att där finns det möjligheter att hålla på det med det jag älskar till hundra procent.

Framtiden

Till sist – hur tror ni att Sverige ser ut om 10 år?

Frida, Göteborg: Jag tror att städerna kommer att vara tätare och hoppas på att det har skett en ändring i hur vi planerar städer, att vi utgår från människors behov i en stad snarare än efter bilismen som ofta är fallet idag. Men jag tror och hoppas också att vi har en levande landsbygd då denna är viktig och dess betydelse inte bör försummas.

Emil, Stockholm: Jag ser gärna att bostadsbristen är ett minne blott om 10 år! Alltså, jag tror, och hoppas, att det kommer byggas många fler lägenhetshus i storstäderna.

William, Umeå: Ungefär som nu, men att världen är ännu större för alla i och med (återkommer till mitt eget begrepp) internetialiseringen.

Felicia, Björsbyn: Svårt att säga, men jag tror faktiskt att landet kommer att ha blivit mer populärt! Det kanske är lite av ett önsketänkande – att fler börjar inse charmen i det lilla och börjar dra sig ut mot landsbygden, och att det byggs fler små samhällen ute i byarna.